ceciliagothenorlin

Jag klippte luggen i dag. Då kom en signal om att jag har blivit lite äldre. Jag klippte inte av mig ögonfransarna, som jag råkade göra på den gamla goda tiden. Jag råkade klippa mig i skinnet på ögonlocket. Det har blivit lösare, det är liksom inte samma spänst som förr. Så om saxen råkar fånga in skinn så klipps det helt enkelt av.

Jag ser mig själv som en motståndare till åldersfixering. Jag hävdar att det är fint med kråkfötter, sådana där fina skrattrynkor vid sidan av ögonen, att det är vackert med märken från förlossningar och andra händelser som format ditt liv och den du är.

Förutom de rent fysiska ålderstecknen finns ju de mentala ålderstecknen. De flesta är ganska coola. Erfarenhet är ju hett. Men det finns också sådana där saker som inte är så sexiga. Typ att man slutar bry sig om kroppens integritet. Förut var jag sjukt noggrann med att privata delar inte skulle framhävas hur som helst. Men efter en graviditet och förlossning så har kroppen blivit allmängods. Jag har ju blivit tittad på överallt! Hur som helst och överallt.

Om jag har värsta feting-cameltoe-grejen going on när jag tränar så bryr jag min inte heller. Det är viktigare att tänka på tekniken och slutföra uppgiften. Snart kommer jag väl att vara som de där kvinnorna, som helt ogenerat, fläker ut sig i bastun på badhuset, med ett underliv som skulle kunna sluka dig hel.

Förut var ju kläderna, håret, tuttarna och allt annat essentiellt när man vistades i närheten av andra människor. Nu är jag nöjd mest hela tiden och tycker att min kropp är fantastisk som kunde föda en sån fin pojke, så nu finns det ingenting som kan psyka mig. Tror jag.

En vän till mig, som är lika gammal som jag är, men någon sorts hybrid mellan en människa och persika, tyckte att jag skulle prova hennes ögonkräm. Jag provade den motvilligt och sade att hon inte skulle sälja på mig sån där skit. (Hon säljer skönhetsprodukter som en liten bisyssla). Jag menar, hon ser ju fan ut som en persika som dryper av söt nektar, och vem vet? Det kanske är krämerna? Iofs tror jag inte det. Hon har alltid sett oförskämt fräsch ut. Jag var i alla fall livrädd att min hud skulle stramas åt så att jag skulle bli tvungen att krypa till korset och köpa den. Jag vet inte om jag hade kunnat motstå. Men nu gjorde det ingen skillnad i huvudtaget. Tack och lov (förlåt om jag förstör din business, kompis!). Så alla ni där ute med botox, fillers, rynkcremer, silikon, brun-utan-sol och allt annat: fresta mig inte! Jag vill duga som jag är, eller rättare sagt: jag duger som jag är.  Jag kan färga håret, sminka mig och raka benen (ibland i alla fall), men där går min gräns.

Sträck på er alla gamlingar därute! Ni är vackra! Passa bara ögonlocken så att ni inte klämmer dem i dörren, eller råkar klämma något annat sladder i någon kökslucka eller så.