Språkförbistring ger vardagen lite krydda
Jag älskar när språkförbistring uppstår. Det är så himla kul. Det finns ju så sjukt många roliga klipp på youtube, men det finns också några go'bitar i verkliga livet.
När jag jobbade som bartendern i Oslo hände det mer än en gång att det det konstig stämning på grund av just språkförbistring.
En kostymklädd herre i sina övre bästa år kommer fram till baren, beställer en whisky och ler uppskattat mot mig när jag serverar honom. Han berömmer min service.
- Vill du bli min säckletare, frågar han på norska.
Men vafan, tänker jag, menar han att jag ska snuska med hans pungkulor?
- Va? frågar jag förnärmat.
- Vill du bli min sektledare? förtydligar han.
- Jaha, oj, eller vadå? Har du en sekt? frågar jag och skrattar lite.
- Skojar du med mig? Vill du bli min S E K R E T E R A R E frågade jag, säger han och artikulerar överdrivet.
- Men ni vill jag inte det längre, fortsatte han, skrockade lite och gick.
En dansk kille hade oturen att jobba med mig. Norska må vara svårt att förstå ibland, men danska tar priset.
Han kommer i alla fall fram till baren och sätter sig på utsidan av den, innan öppning.
- Tycker du om mig? frågar han.
- Ja, Carsten, jag tycker om dig, säger jag och lägger, med en deltagande min, mina händer på hans knäppta fingrar på barbordet.
Carsten som är sjukt less på att jag aldrig förstår vad han säger suckar djupt.
- Har du tuggummi, frågade jag, säger han på bästa svenska och ser ilsken ut.
Jag fiskade upp mitt tuggummipacket och gav honom ursäktande ett tuggummi, lite generad över att jag trodde att han blev lite personlig, och liksom ville bli lite kompis med mig.
En svensk servitris, som jag själv aldrig träffade, men som jobbade på samma ställe innan mig, gjorde också bort sig rätt mycket.
Enligt historien gick hon fram till ett bord med två föräldrar och en liten dotter. Hon gav dem lite extra omtanke för att få bra dricks och frågade hur deras lilla tös (slampa) hade det, om allting var till belåtenhet?
Föräldrarna blev stötta och sade:
- Hon är försynt (belåten, typ), svarade de kort.
- Oj, är hon förkyld? svarade servitrisen med empati i rösten.
Jag minns inte slutet på historien, men jag kan gissa att dricksen uteblev.
När jag jobbade som bartendern i Oslo hände det mer än en gång att det det konstig stämning på grund av just språkförbistring.
En kostymklädd herre i sina övre bästa år kommer fram till baren, beställer en whisky och ler uppskattat mot mig när jag serverar honom. Han berömmer min service.
- Vill du bli min säckletare, frågar han på norska.
Men vafan, tänker jag, menar han att jag ska snuska med hans pungkulor?
- Va? frågar jag förnärmat.
- Vill du bli min sektledare? förtydligar han.
- Jaha, oj, eller vadå? Har du en sekt? frågar jag och skrattar lite.
- Skojar du med mig? Vill du bli min S E K R E T E R A R E frågade jag, säger han och artikulerar överdrivet.
- Men ni vill jag inte det längre, fortsatte han, skrockade lite och gick.
En dansk kille hade oturen att jobba med mig. Norska må vara svårt att förstå ibland, men danska tar priset.
Han kommer i alla fall fram till baren och sätter sig på utsidan av den, innan öppning.
- Tycker du om mig? frågar han.
- Ja, Carsten, jag tycker om dig, säger jag och lägger, med en deltagande min, mina händer på hans knäppta fingrar på barbordet.
Carsten som är sjukt less på att jag aldrig förstår vad han säger suckar djupt.
- Har du tuggummi, frågade jag, säger han på bästa svenska och ser ilsken ut.
Jag fiskade upp mitt tuggummipacket och gav honom ursäktande ett tuggummi, lite generad över att jag trodde att han blev lite personlig, och liksom ville bli lite kompis med mig.
En svensk servitris, som jag själv aldrig träffade, men som jobbade på samma ställe innan mig, gjorde också bort sig rätt mycket.
Enligt historien gick hon fram till ett bord med två föräldrar och en liten dotter. Hon gav dem lite extra omtanke för att få bra dricks och frågade hur deras lilla tös (slampa) hade det, om allting var till belåtenhet?
Föräldrarna blev stötta och sade:
- Hon är försynt (belåten, typ), svarade de kort.
- Oj, är hon förkyld? svarade servitrisen med empati i rösten.
Jag minns inte slutet på historien, men jag kan gissa att dricksen uteblev.
Kommentarer
Postat av: Moster
Hahahahahaha, Cecilia! Hääärligt, så här på måndagsmorgon!
Trackback
